Kategoriarkiv: valstatistik

Jobb och Almedalen

All work and no play, och inte heller någon tid att blogga eller att ta fram några nya kartor. Fast jag har några kartor på gång som jag hoppas ska bli fina och kanske får bloggen fart snart.

Häromveckan presenterades en kort skrift från SNS, en så kallad SNS-analys, som jag har författat. I den presenteras två intressanta studier kring privat arbetsförmedling. Ni hittar skriften här och en tv-sändning av det seminarium där den presenterades här.

Nästa vecka är jag i Almedalen onsdag till fredag. På torsdag 5/7 11.00-12.30 har SCB ett seminarium kring politiskt deltagande där jag medverkar, kom gärna förbi om ni har möjlighet. Eller hör av er om det skulle vara något annat jag inte får missa när jag är där.

Studier av avhopp från politiken

Min tanke är jag ska var lite mer aktiv här på bloggen under hösten och åtminstone försöka få ut ett inlägg varje vecka. Statsvetaren Gissur Erlingsson har lanserat en ny blogg (gissur.se), där han förutom intressanta inlägg även klagar på att jag inte uppdaterar oftare, men nu ska det alltså ske en viss bättring.

En nyhet från TT i dag (i vilken jag kommenterade siffrorna) behandlade avhopp från politiken. Jag tänkte att det med anledning av det kan vara värt att sammanfatta vad av intresse som finns att studera om man vill nå större kunskap kring politiska avhopp i Sverige. Om vi inleder med statistiken så är huvudkällan Valmyndigheten. De har på sin webbplats statistik över såväl aktuell mandatperiod som föregående mandatperiod. Statistiska centralbyrån (SCB) tar också fram statistik kring avhopp, vilken publiceras i form av tabeller på webbplatsen och i Statistikdatabasen. SCB:s statistik baseras på underlag från Valmyndigheten. Det finns dock några väsentliga skillnader mellan dessa två källor. För det första uppdaterar Valmyndigheten sin statistik kontinuerligt, medan SCB publicerar statistik avseende avslutade mandatperioder (det finns hos SCB planer på att publicera statistik även avseende pågående mandatperiod, men även om så sker kommer det inte att bli lika frekvent som hos Valmyndigheten). För det andra avser Valmyndighetens statistik samtliga avhopp inklusive avhopp bland ersättare. SCB har valt att redovisa avhopp bland dem som valdes in när mandatperioden inleddes. Detta gör att andelarna kan skilja sig åt, då baserna blir olika. För det tredje har SCB kompletterat materialet med olika registeruppgifter och redovisar avhopp efter fler bakgrundsvariabler. De två datakällorna kompletterar därmed varandra. Men det är viktigt att hålla dessa skillnader i minne när uppgifter jämförs.

När det gäller forskning kring avhopp finns ett antal publikationer som förtjänar att nämnas. Om man är intresserad av avhopp bland riksdagsledamöter finns boken Exit riksdagen skriven av Shirin Ahlbäck Öberg, Jörgen Hermansson och Lena Wängnerud från 2007. Förhållandena för riksdagsledamöter skiljer sig dock i ett flertal avseenden markant från hur det ser ut för lokalpolitikerna, inte minst ekonomiskt. Detta gör att om man är intresserad av avhopp från lokalpolitiken bör man i första hand söka upp andra publikationer. En förhållandevis tidig sådan är rapporten Kommunalpolitikerna: rekrytering, arbetsförhållanden och funktioner som Gunnar Wallin, Henry Bäck och Merrick Tabor skrev 1981. Om man vill ha en något senare källa är Peder Nielsens kapitlet På och av – om uppdragsvillighet, rekrytering och avhopp i den kommunala politiken som ingår i Att vara med på riktigt – demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU 2001:48) värd att läsa.

Även jag själv har skrivit en del om avhopp. Det gäller bland annat kapitel 9 i rapporten Förtroendevalda i kommuner och landsting 2007. Där presenteras en studie av vilka som väljer att hoppa av i förtid. En något mer djuplodande studie presenteras i rapporten Politikens villkor, som jag har skrivit tillsammans med Gissur Erlingsson. Studien baseras på en enkätstudie riktad till kommunpolitiker i Östergötland, både till dem som hoppat av och till dem som valt att sitta kvar i fullmäktige. Huvudresultaten från den studien finns även presenterade i en artikel i SCB:s tidskrift Välfärd. Vi utvecklade även resonemangen ytterligare i en artikel som publicerades i den internationella tidskriften Lex Localis (den finns tyvärr inte gratis tillgänglig på nätet än, men vi har rätt att lägga ut den elektroniskt ett år efter publicering, så jag ska försöka få ut den här på bloggen senare i år).

I sammanhanget är det även värt att nämna att SCB under hösten 2012 kommer, på uppdrag av regeringen, att genomföra en studie kring avhopp från lokalpolitiken. Resultaten kommer att publiceras i början av 2013.

Den som är intresserad av internationell forskning kring avhopp kan med fördel kolla referenslistan i den ovan nämnda rapporten Politikens villkor.

Supervalåret 2014

År 2014 hamnar allt mer i fokus. Inte bara på grund av medieuppgifter om att Morrissey aviserat att han skulle lägga av då (vilka senare visade sig inte vara sanna) utan framför allt för de val som då äger rum. Vi kommer år 2014 att för första gången ha val till Europaparlamentet, riksdag, landstings- och kommunfullmäktige under samma år. Exakt när Europaparlamentsvalet kommer att äga rum är (av någon oklar anledning) ännu inte bestämt, men det kommer att äga rum någon söndag i juni. De tre övriga valen inträffar den 14 september (tidpunkten för valdagen har flyttats från tredje till andra söndagen i september). Denna nya situation innebär ett valår som inte liknar tidigare valår: ett supervalår! Och om inte mandatperioderna ändras kommer det att dröja ända till år 2034 innan vi har ett nytt supervalår.

Om man börjar fundera på supervalåret väcks en rad frågor. En sådan fråga gäller valdeltagandet. Valdeltagandet har varit lågt i svenska EUP-val, både i jämförelse med andra EU-länder och med övriga svenska val. Även om valdeltagandet ökade i senaste EUP-valet med 7,7 procentenheter till 45,5 procent, så är det fortfarande med svenska mått mätt ett lågt valdeltagande. Som jämförelse var valdeltagandet i 2010 års riksdagsval 84,6 procent. Kommer valdeltagandet i 2014 års EUP-val att bli högre än tidigare år? Den frågan hänger samman med en annan fråga: kommer det att bli en enda valrörelse under år 2014? Om det blir en enda valrörelse kan man tänka sig att vårens politiska debatter kommer att kretsa kring inrikespolitiska frågor snarare än EU-frågor. Samtidigt kan en aktiv debatt under våren bidra till ett högre valdeltagande i EUP-valet än vad som tidigare varit fallet.

En tredje fråga är: kommer valresultatet i EUP-valet 2014 mer likna ett riksdagsval? Med det menar jag om valresultatet kommer vara i linje med det allmänna opinionsläget och hur det hade sett ut om det varit riksdagsval. Tidigare EUP-val har framför allt Socialdemokraterna gjort dåliga val i förhållande till opinionen. Omvänt har en del andra partier gjort bättre val, som exempelvis Miljöpartiet 1995 (17,2%), Vänsterpartiet 1999 (15,8%) och Folkpartiet 2009 (13,6%). Och ett par nya partier har fått starkt stöd och erhållit mandat i EUP-val, nämligen Junilistan 2004 (14,5%) och Piratpartiet 2009 (7,1%). Inget av dessa två partier har dock lyckats få tillnärmelsevis lika starkt stöd i därpå följande riksdagsval. Och Junilistan tappade sina mandat i Europaparlamentet i och med 2009 års val. Kommer Piratpartiet att kunna behålla sina mandat eller kommer något nytt parti att äntra scenen, eller kommer valresultaten mer likna ett riksdagsval?

I diagrammet nedan jämförs valresultat i EUP-valet 2009 med hur folk skulle rösta i ett riksdagsval i maj samma år, dvs. strax innan EUP-valet. Den senare uppgiften kommer från SCB:s Partisympatiundersökning. Där är varken Piratpartiet, Feministiskt initiativ eller Junilistan särredovisade, utan de ingår i ‘Övriga’, men som framgår hade de betydligt större stöd i EUP-valet än i den allmänna opinionen kring ett hypotetiskt riksdagsval.

Som framgår av diagrammet var det framför allt Moderaterna och Socialdemokraterna som fick betydligt sämre utfall i EUP-valet än vad de hade i opinionen vad gäller ett eventuellt riksdagsval. Som nämnts har Socialdemokraterna i alla EUP-val haft betydligt sämre resultat än i opinionen och även i jämförelse med intilliggande riksdagsval. Kommer man nu att satsa mer på EUP-valet än tidigare? Kom ihåg att Göran Persson år 2004 valde att operera höften och var därmed sjukskriven då valet till Europaparlamentet ägde rum. En närliggande fråga är om populärare och mer välbekanta namn att lyftas fram på valsedlarna.

Och hur påverkar valresultaten i EUP-valen valrörelsen inför höstens riksdagsval? Eller annorlunda uttryckt, vilka resultat krävs för att S och M med trovärdighet kan säga att valet var en framgång? Som framgår av diagrammet nedan så skulle även en rejäl framgång i förhållande till 2009 års val ändå kunna innebära ett betydligt sämre resultat än i föregående riksdagsval.

Intressant att notera i diagrammet ovan är hur pass mycket stabilare opinionen har varit för  S och M i EUP-val i förhållande till riksdagsval. Sett över tid har båda partierna haft sjunkande siffror i EUP-val, även om M ökade marginellt i det föregående valet.

Sedan finns naturligtvis ett antal frågor kring riksdagsvalet, exempelvis: kommer vi fortfarande ha åtta partier efter 2014 års val och vem vinner valet? Det är bara att hålla ut, snart är det här. Supervalåret!

Kartor och drakar

Det har varit lite tyst här på bloggen. Det betyder dock inte att jag har varit inaktiv, utan tvärtom har en hel del hänt och förhoppningsvis har jag möjlighet att berätta mer snart. Det har blivit drakens år och som ett nyårslöfte har jag tänkt prioritera hårdare, ge färre löften, fokusera mer på vissa saker och säga nej till andra. I linje med det kan jag inte lova att det blir mer bloggande, men det är i alla fall ambitionen.

Det är snart fyra veckor sedan DN publicerade en artikel om de politiska kartor som jag redan tidigare hade lagt ut här på bloggen. Jag har fått väldigt många kommentarer kring artikeln. De flesta har varit positiva – tack för det! Det är roligt att så många verkar uppskatta kartor som ett sätt att illustrera statistik. Några har dock framfört kritik.

En del har ifrågasatt valet av färger för de olika partierna (på Flashback finns en hel tråd med konspirationsteorier kring detta). Det är dock DN som har valt färger för partierna i deras artikel och jag vet inte hur de har resonerat. Här på bloggen har jag valt färger som ligger i linje med vad partierna själva använder. När det gäller Sverigedemokraterna är det dock lite svårare att välja färg: de använder själva blått och gult, men det finns redan två partier som använder blått och gult är en svår färg att använda i de här sammanhangen. Jag valde därför att använda orange istället (och gult blir därmed ett skalsteg).

Vissa kommentarer har att göra med att kartorna avser partiernas relativa stöd, det vill säga att även i ett valdistrikt där Kristdemokraterna är jämförelsevis starka och Socialdemokraterna jämförelsevis svaga kan Socialdemokraterna fortfarande vara det starkare av de två partierna. Detta då Socialdemokraterna totalt sett är mycket större än Kristdemokraterna. Att visa det relativa stödet är själva poängen med kartorna, men det är mycket möjligt att det kunde framgå än tydligare av artikeln. De flesta verkar dock ha förstått upplägget, och  här i bloggen tycker jag att tillvägagångssättet är utförligt förklarat.

Det som ingen, såvitt jag sett, ifrågasatt är valet av klassindelning. Andra indelningar skulle ge en delvis annan bild, men jag tycker att den valda indelningen har tydliga förtjänster. Jag har dock en ny uppsättning kartor på gång och de har av olika skäl en annan indelning.

Om ni själva vill kolla kartor över partiernas stöd i olika valdistrikt kan jag rekommendera att kolla in SCB:s interaktiva kartor över valen 2010. SCB anordnar även ett seminarium kring dessa kartor den 8 mars i Stockholm.

Politiska kartor

I dagens DN finns en artikel om de politiska kartor som jag tidigare har presenterat här på bloggen. Den som vill se dem i lite större format kan leta sig bakåt i bloggen eller följa någon av följande länkar till kartorna: Centerpartiet, Folkpartiet, KristdemokraternaModeraterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna (se även den här kartan över Sverigedemokraternas framväxt).

Jag har tidigare även lagt ut en karta över de två blockens stöd i 2010 års val. Mer kartor och inlägg om statistik och visualisering av data kommer att dyka upp här på bloggen framöver, så titta gärna förbi igen. Om ni själva vill kolla kartor över partiernas stöd i olika valdistrikt kan jag rekommendera att kolla in SCB:s interaktiva kartor över valen 2010.

 

SD:s framväxt

Just nu pågår Sverigedemokraternas landsdagar. Det kan vara ett bra tillfälle att kortfattat beskriva partiets framväxt. SD bildades 1988. År 1991 fick partiet 2 mandat i kommunfullmäktige – ett mandat i Höör och ett i Dals-Ed. Vid nästa val 1994 dubblade partiet sina mandat i dessa två kommuner och knep dessutom ett mandat i Ekerö. Totalt fick de alltså 5 mandat. År 1998 steg antalet erhållna mandat till 8. Sedan dess har antalet mandat som SD fått i landets kommufullmäktige ökat kraftigt: 49 i 2002 års val, 280 i 2006 års val och 612 i 2010 års val. Om vi ser till antalet kommuner där partiet vunnit mandat är utvecklingen över tid på följande sätt (i vissa kommuner har man dock inte lyckats besätta sina mandat med kandidater):

År 1988

År 1991 År 1994 År 1998 År 2002 År 2006 År 2010

0

2

3

5

29

144

246

De kommuner där SD fått mandat kan även illustreras i form av kartor. Nedan visas just detta för valen 2002 till 2010 (se även min tidigare karta över SD:s stöd i riksdagsvalet 2010).

Kartan är framtagen i ArcGIS och valstatistiken kommer från SCB.

Det politiskt delade Sverige

Det är många bollar i luften just nu, men förhoppningsvis kan jag få loss lite tid för bloggande framöver. Jag har tänkt lägga ut en serie kartor över Stockholms politiska geografi. Vi får se. I dag bjuder jag på en karta över Sveriges politiska geografi, illustrerat genom skillnaden i röststöd mellan de två blocken i 2010 års riksdagsval. Det är ett sätt att sammanfatta vad jag tidigare har redovisat efter parti (se tidigare blogginlägg). Data är redovisat efter valdistrikt. Jag har för varje valdistrikt tagit differensen i stöd mellan alliansen (M+C+FP+KD) och de rödgröna (S+V+MP) och utifrån det delat upp de 5 668 distrikten i 2010 års riksdagsval i 7 kategorier enligt följande:

  • mer än 40 procentenheters övervikt för de rödgröna (451 distrikt)
  • 30-40 procentenheters övervikt för de rödgröna (352 distrikt)
  • 20-30 procentenheters övervikt för de rödgröna (482 distrikt)
  • Mellan 20 procentenheters övervikt för de rödgröna och 20 procentenheters övervikt för alliansen (2 655 distrikt)
  • 20-30 procentenheters övervikt för alliansen (593 distrikt)
  • 30-40 procentenheters övervikt för alliansen (472 distrikt)
  • Mer än 40 procentenheters övervikt för alliansen (663 distrikt)
De distrikt där det är förhållandevis jämnt mellan blocken är gråa i kartan. Annars gäller rött för de rödgröna och blått för alliansen, och mörkare färg betyder starkare övertag för respektive block (klicka på kartan för större bild). Värt att notera är att det alltså är 1 114 distrikt där differensen i stöd mellan de två blocken är större än 40 procentenheter, vilket motsvarar en femtedel av distrikten. Det är en stor skillnad, t.ex. 70-30 i övervikt eller 65-25 (då SD och andra övriga partier också tar röster summerar blockens andelar oftast inte till 100 procent) eller än större skillnader. Som ni ser har blocken olika starkt stöd i olika delar av landet: det är i hög grad norr mot söder, även om det finns enklaver insprängda på respektive håll. I de större städerna blir valdistrikten så små att det kan vara svårt att urskilja dem i en karta av det här slaget. Jag har dock tänkt ta fram en del storstadskartor, men det får bli senare.

Kartan är framtagen i ArcGIS, information om valdistriktens utformning kommer från Valmyndigheten och valstatistiken kommer från SCB.

Kartmarathon: SD

Då har vi nått sista delen av min kartkavalkad där jag visat riksdagspartiernas stöd i olika delar av landet. Det kommer nog fler kartor framöver, men låt oss först avsluta detta. Turen har nu kommit till Sverigedemokraterna. Kartan nedan visar stödet för SD i riksdagsvalet 2010 efter valdistrikt. Som framgår av min inledning av den här serien av inlägg har jag delat upp valdistrikten i fyra kategorier. De 5 668 valdistrikten i 2010 års riksdagsval fördelar sig då efter dessa fyra kategorier enligt följande för SD:

  1. Mer än dubbelt så stort stöd i förhållande till riket totalt eller större (>2*riksresultatet): 325 distrikt
  2. Stödet mer än 50 procent över stödet i riket totalt (>1,5*riksresultatet), dock ej i kategori 1: 546 distrikt
  3. Stödet större än i riket totalt, dock ej i kategori 1 eller 2: 1 684 distrikt
  4. Stödet som i riket totalt eller lägre: 3 113 distrikt

Som framgår av kartan har SD sitt starkaste stöd i Skåne och Blekinge (klicka på kartan för en större bild). Det är inte något förvånande: det var i södern som de fick sina första framgångar på lokal nivå och det är även därifrån som många i den nuvarande ledningen kommer. Allra starkast stöd i 2010 års riksdagsval hade SD i distriktet Almgården i Malmö, läs mer om det i ett blogginlägg som jag skrev förra året. Fast det är inte bara i de södra delarna av Sverige som SD har förhållandevis starkt stöd, utan även i distrikt längre norrut. Och då är det mer inland än kust som gäller. I norra Norrland är stödet svagare, men även där finns distrikt där partiet får större stöd än rikssnittet.

Härmed är min kartkavalkad till ända. För kartor för samtliga övriga riksdagspartier, se tidigare inlägg här på bloggen. Jag har lite tankar på nya kartor, så det kommer säkert mer snart. Om ni har idéer på kartor ni vill se får ni gärna höra av er. Alla kartor i den här serien är i 180 dpi. Om ni skulle behöva dem i bättre upplösning, säg till.

Kartan är framtagen i ArcGIS, information om valdistriktens utformning kommer från Valmyndigheten och valstatistiken kommer från SCB.

Kartmarathon: V

Näst sista delen av min kartkavalkad: det är dags för Vänsterpartiet. Kartan nedan visar stödet för V i riksdagsvalet 2010 efter valdistrikt. Valdistrikt är den minsta administrativa enheten vid svenska val. Ett valdistrikt består vanligen av 800-1200 personer och varje valdistrikt har en vallokal. Storleken kan variera rejält – från ett kvarter i en större stad till ett vidsträckt område på landsbygden.Som framgår av min inledning av den här serien av inlägg har jag delat upp valdistrikten i fyra kategorier. De 5 668 valdistrikten i 2010 års riksdagsval fördelar sig då enligt följande för V:

  1. Mer än dubbelt så stort stöd i förhållande till riket totalt eller större (>2*riksresultatet): 374 distrikt
  2. Stödet mer än 50 procent över stödet i riket totalt (>1,5*riksresultatet), dock ej i kategori 1: 566 distrikt
  3. Stödet större än i riket totalt, dock ej i kategori 1 eller 2: 1 429 distrikt
  4. Stödet som i riket totalt eller lägre: 3 299 distrikt
Det mönster som framträder är tydligt: V har ett starkare stöd i norr än i söder. Fast klicka på kartan för större bild, så ser ni geografiskt sett små valdistrikt i t.ex. Göteborg där stödet är förhållandevis starkt. Kartan för V liknar i hög grad gårdagens karta för S, även om man kan urskilja skillnader om man jämför kartorna noga. I morgon kommer sista delen i den här kavalkaden, dvs. en karta över Sverigedemokraternas stöd i olika delar av landet  (övriga partiers kartor finns redan här på bloggen).
Kartan är framtagen i ArcGIS, information om valdistriktens utformning kommer från Valmyndigheten och valstatistiken kommer från SCB.

Kartmarathon: S

Jag börjar se slutet av min kartkavalkad, men än återstår några partier. I dag har turen kommit till Socialdemokraterna. Kartan nedan visar stödet för S i riksdagsvalet 2010 efter valdistrikt. Valdistrikt är den minsta administrativa enheten vid svenska val. Ett valdistrikt består vanligen av 800-1200 personer och varje valdistrikt har en vallokal. Storleken kan variera rejält – från ett kvarter i en större stad till ett vidsträckt område på landsbygden.Som framgår av min inledning av den här serien av inlägg har jag delat upp valdistrikten i fyra kategorier. De 5 668 valdistrikten i 2010 års riksdagsval fördelar sig då enligt följande för S:

  1. Mer än dubbelt så stort stöd i förhållande till riket totalt eller större (>2*riksresultatet): 101 distrikt
  2. Stödet mer än 50 procent över stödet i riket totalt (>1,5*riksresultatet), dock ej i kategori 1: 807 distrikt
  3. Stödet större än i riket totalt, dock ej i kategori 1 eller 2: 1 906 distrikt
  4. Stödet som i riket totalt eller lägre: 2 854 distrikt
Det är inte så förvånande att kartan över det politiska stödet för S ser ut som motsatsen till motsvarande karta för M. Detta då de är de två största partierna och står på varsin sida i blockpolitiken. Stödet för S är starkare i norr än i söder (klicka på kartan för större bild). Och i söder är det mer östkust än västkust. En intressant fråga är hur stödet har utvecklats över tid, men det får jag återkomma till senare. Först måste jag avsluta det här projektet. Av tekniska skäl har jag valt att avvika från min ursprungliga tanke om att ta partierna i bokstavsordning, så i morgon kommer en karta för Vänsterpartiet och på onsdag kommer Sverigedemokraterna (övriga partiers kartor finns redan här på bloggen).
Kartan är framtagen i ArcGIS, information om valdistriktens utformning kommer från Valmyndigheten och valstatistiken kommer från SCB.