Kategoriarkiv: Val

Nytt år och dags att höja takten

Då är det hög tid att summera 2015 och blicka framåt. Tyvärr blev det inte så mycket bloggat under 2015, inget inlägg alls här och färre än jag hade tänkt på Politologerna. Men i december skrev jag i alla fall om statistiska experiment och om man ska hälla mjölken först i kaffet och om sänkt rösträttsålder. Det senare har blivit aktuellt då det framkommit att den pågående demokratiutredningen kommer att föreslå det.

Det slutgiltiga betänkandet kommer den 18  januari, så det finns anledning till att återkomma till förslaget då argumentationen bakom finns presenterad.  En del verkar förvånade över att de föreslår att rösträttsåldern ska sänkas på försök i kommunala val först, men det är inte så konstigt. Rösträttsåldern i riksdagsval regleras i regeringsformen, vilken inte är lika enkel att ändra som kommunallagen, där rösträttsålder i kommunala val preciseras. Det kan även vara klokt att utvärdera ett försök innan en förändring görs. Det är dock lite oroväckande att utredningen verkar föreslå att kommunerna själva ska få ansöka om att få genomföra ett sådant försök. Det vore att föredra om försökskommunerna valdes ut slumpmässigt, helst bland alla kommuner men åtminstone bland de kommuner som anmält intresse. En sådan design skulle göra möjligt att göra en bättre utvärdering av försöket.

Nåväl, 2016 är här och än finns hopp om att hålla mina nyårslöften. Bland dem finns löftet om att arbeta mer strukturerat. Om det faller väl ut ska jag försöka dela med mig av tips här på bloggen. Jag tänker även försöka vara lite flitigare här framöver, men det är dock inte något löfte.

Att räkna på avhopp

Avhopp från politiken är en angelägen fråga som då och då tas upp i medierna. För något år sedan samlade jag en del referenser för den som är intresserad av ämnet, se här. Sedan dess har en del nya resultat kommit, framför allt genom SCB:s rapport Folkvaldas villkor i kommunfullmäktige. Studien som rapporten baseras på kan ses som en uppföljning av en studie som jag och Gissur Ó. Erlingsson genomförde 2010 och som resulterade i rapporten Politikens villkor.

Många journalister som ska rapportera om avhopp har dock svårt att fram andelen som har hoppat av och det blir ofta fel. Det är dock lätt att göra fel. Valmyndigheten är källan till färsk statistik över avhopp och den redovisas på deras webbsida. Om vi exempelvis ser till val till kommunfullmäktige så redovisas statistik över dem som valdes in i valet 2010 (dvs. situationen efter valets sammanräknande), nuvarande ledamöter samt de ledamöter som har hoppat av.  All denna statistik är intressant, till exempel är det intressant att jämföra hur de som valdes in 2010 fördelar sig efter olika bakgrundsvariabler i förhållande till hur det ser ut för dem som nu sitter i fullmäktige (efter att vissa personer har hoppat av och andra ersatt). Det är även av intresse vilka det är som har hoppat av. Men många journalister vill framför allt rapportera hur stor andel av dem som valdes in 2010 som har hoppat av. De gör då misstaget att dela antalet som har hoppat av med antalet som valdes in, vilket är fel. Anledningen till att det blir fel är att det antal avhopp som redovisas är totalt, det vill säga även avhopp bland ersättare räknas med. Ett stort antal avhopp kan avse samma mandat som har tillsatts ett flertal tillfällen.

Att så är fallet kan vi se genom att till exempel studera Huddinge, där fick Drevvikenpartiet 3 mandat och de hade även 3 personer som valdes in 2010. Men antalet som har hoppat av är 4. Så om man räknar som vissa journalister har gjort skulle andelen avhopp bli över 100 procent. När man räknar på hela riket är det inte lika uppenbart att avhoppsandelar per parti är felaktiga. Men det cirkulerar med andra ord en hel del felaktiga uppgifter på grund av detta (för höga andelar). Hur ska man då göra om man vill ha dessa siffror? Tja, bäst är väl att kontakta Valmyndigheten för att få uppgifterna eller övertyga dem om att komplettera sin statistik med detta. SCB redovisar statistik över andelen av ursprungligt valda som har hoppat av, men den statistiken uppdateras inte lika ofta som Valmyndighetens statistik. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man tar fram statistik, i synnerhet om det är inom ett område man inte känner till.

Presidentval 2012

Efter fotbolls-EM och OS återstår årets stora match: Obama vs Romney. Nyligen utsåg Romney Paul Ryan till sin kandidat till posten som vice president. Nedan har jag samlat några länkar till en del intressanta reaktioner:

Nate Silver på 538 klassificerade Ryan som den mest konservativa vice president-kandidaten genom tiderna. Ett påstående som kritiserats av Eric Schickler. Oavsett detta är det ingen tvekan om att Paul Ryan är långt ut på högerkanten i det republikanska partiet.  Harry Jenten på Guardian diskuterar effekterna av sådana nomineringar. Se även kommentarer kring detta av Nate Silver. Kontentan är dock att vi får vänta lite till innan vi kan avgöra effekten av att utse Paul Ryan. Jon Sides på The Monkey Cage skriver intressant om Paul Ryan vs andra tänkbara kandidater.

Och till sist, missa inte Jon Stewarts kommentar kring det hela (som vanligt med en rejäl nypa mediekritik).

Supervalåret 2014

År 2014 hamnar allt mer i fokus. Inte bara på grund av medieuppgifter om att Morrissey aviserat att han skulle lägga av då (vilka senare visade sig inte vara sanna) utan framför allt för de val som då äger rum. Vi kommer år 2014 att för första gången ha val till Europaparlamentet, riksdag, landstings- och kommunfullmäktige under samma år. Exakt när Europaparlamentsvalet kommer att äga rum är (av någon oklar anledning) ännu inte bestämt, men det kommer att äga rum någon söndag i juni. De tre övriga valen inträffar den 14 september (tidpunkten för valdagen har flyttats från tredje till andra söndagen i september). Denna nya situation innebär ett valår som inte liknar tidigare valår: ett supervalår! Och om inte mandatperioderna ändras kommer det att dröja ända till år 2034 innan vi har ett nytt supervalår.

Om man börjar fundera på supervalåret väcks en rad frågor. En sådan fråga gäller valdeltagandet. Valdeltagandet har varit lågt i svenska EUP-val, både i jämförelse med andra EU-länder och med övriga svenska val. Även om valdeltagandet ökade i senaste EUP-valet med 7,7 procentenheter till 45,5 procent, så är det fortfarande med svenska mått mätt ett lågt valdeltagande. Som jämförelse var valdeltagandet i 2010 års riksdagsval 84,6 procent. Kommer valdeltagandet i 2014 års EUP-val att bli högre än tidigare år? Den frågan hänger samman med en annan fråga: kommer det att bli en enda valrörelse under år 2014? Om det blir en enda valrörelse kan man tänka sig att vårens politiska debatter kommer att kretsa kring inrikespolitiska frågor snarare än EU-frågor. Samtidigt kan en aktiv debatt under våren bidra till ett högre valdeltagande i EUP-valet än vad som tidigare varit fallet.

En tredje fråga är: kommer valresultatet i EUP-valet 2014 mer likna ett riksdagsval? Med det menar jag om valresultatet kommer vara i linje med det allmänna opinionsläget och hur det hade sett ut om det varit riksdagsval. Tidigare EUP-val har framför allt Socialdemokraterna gjort dåliga val i förhållande till opinionen. Omvänt har en del andra partier gjort bättre val, som exempelvis Miljöpartiet 1995 (17,2%), Vänsterpartiet 1999 (15,8%) och Folkpartiet 2009 (13,6%). Och ett par nya partier har fått starkt stöd och erhållit mandat i EUP-val, nämligen Junilistan 2004 (14,5%) och Piratpartiet 2009 (7,1%). Inget av dessa två partier har dock lyckats få tillnärmelsevis lika starkt stöd i därpå följande riksdagsval. Och Junilistan tappade sina mandat i Europaparlamentet i och med 2009 års val. Kommer Piratpartiet att kunna behålla sina mandat eller kommer något nytt parti att äntra scenen, eller kommer valresultaten mer likna ett riksdagsval?

I diagrammet nedan jämförs valresultat i EUP-valet 2009 med hur folk skulle rösta i ett riksdagsval i maj samma år, dvs. strax innan EUP-valet. Den senare uppgiften kommer från SCB:s Partisympatiundersökning. Där är varken Piratpartiet, Feministiskt initiativ eller Junilistan särredovisade, utan de ingår i ‘Övriga’, men som framgår hade de betydligt större stöd i EUP-valet än i den allmänna opinionen kring ett hypotetiskt riksdagsval.

Som framgår av diagrammet var det framför allt Moderaterna och Socialdemokraterna som fick betydligt sämre utfall i EUP-valet än vad de hade i opinionen vad gäller ett eventuellt riksdagsval. Som nämnts har Socialdemokraterna i alla EUP-val haft betydligt sämre resultat än i opinionen och även i jämförelse med intilliggande riksdagsval. Kommer man nu att satsa mer på EUP-valet än tidigare? Kom ihåg att Göran Persson år 2004 valde att operera höften och var därmed sjukskriven då valet till Europaparlamentet ägde rum. En närliggande fråga är om populärare och mer välbekanta namn att lyftas fram på valsedlarna.

Och hur påverkar valresultaten i EUP-valen valrörelsen inför höstens riksdagsval? Eller annorlunda uttryckt, vilka resultat krävs för att S och M med trovärdighet kan säga att valet var en framgång? Som framgår av diagrammet nedan så skulle även en rejäl framgång i förhållande till 2009 års val ändå kunna innebära ett betydligt sämre resultat än i föregående riksdagsval.

Intressant att notera i diagrammet ovan är hur pass mycket stabilare opinionen har varit för  S och M i EUP-val i förhållande till riksdagsval. Sett över tid har båda partierna haft sjunkande siffror i EUP-val, även om M ökade marginellt i det föregående valet.

Sedan finns naturligtvis ett antal frågor kring riksdagsvalet, exempelvis: kommer vi fortfarande ha åtta partier efter 2014 års val och vem vinner valet? Det är bara att hålla ut, snart är det här. Supervalåret!

Politiska kartor

I dagens DN finns en artikel om de politiska kartor som jag tidigare har presenterat här på bloggen. Den som vill se dem i lite större format kan leta sig bakåt i bloggen eller följa någon av följande länkar till kartorna: Centerpartiet, Folkpartiet, KristdemokraternaModeraterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna (se även den här kartan över Sverigedemokraternas framväxt).

Jag har tidigare även lagt ut en karta över de två blockens stöd i 2010 års val. Mer kartor och inlägg om statistik och visualisering av data kommer att dyka upp här på bloggen framöver, så titta gärna förbi igen. Om ni själva vill kolla kartor över partiernas stöd i olika valdistrikt kan jag rekommendera att kolla in SCB:s interaktiva kartor över valen 2010.

 

SD:s framväxt

Just nu pågår Sverigedemokraternas landsdagar. Det kan vara ett bra tillfälle att kortfattat beskriva partiets framväxt. SD bildades 1988. År 1991 fick partiet 2 mandat i kommunfullmäktige – ett mandat i Höör och ett i Dals-Ed. Vid nästa val 1994 dubblade partiet sina mandat i dessa två kommuner och knep dessutom ett mandat i Ekerö. Totalt fick de alltså 5 mandat. År 1998 steg antalet erhållna mandat till 8. Sedan dess har antalet mandat som SD fått i landets kommufullmäktige ökat kraftigt: 49 i 2002 års val, 280 i 2006 års val och 612 i 2010 års val. Om vi ser till antalet kommuner där partiet vunnit mandat är utvecklingen över tid på följande sätt (i vissa kommuner har man dock inte lyckats besätta sina mandat med kandidater):

År 1988

År 1991 År 1994 År 1998 År 2002 År 2006 År 2010

0

2

3

5

29

144

246

De kommuner där SD fått mandat kan även illustreras i form av kartor. Nedan visas just detta för valen 2002 till 2010 (se även min tidigare karta över SD:s stöd i riksdagsvalet 2010).

Kartan är framtagen i ArcGIS och valstatistiken kommer från SCB.