Kategoriarkiv: politiker

Att räkna på avhopp

Avhopp från politiken är en angelägen fråga som då och då tas upp i medierna. För något år sedan samlade jag en del referenser för den som är intresserad av ämnet, se här. Sedan dess har en del nya resultat kommit, framför allt genom SCB:s rapport Folkvaldas villkor i kommunfullmäktige. Studien som rapporten baseras på kan ses som en uppföljning av en studie som jag och Gissur Ó. Erlingsson genomförde 2010 och som resulterade i rapporten Politikens villkor.

Många journalister som ska rapportera om avhopp har dock svårt att fram andelen som har hoppat av och det blir ofta fel. Det är dock lätt att göra fel. Valmyndigheten är källan till färsk statistik över avhopp och den redovisas på deras webbsida. Om vi exempelvis ser till val till kommunfullmäktige så redovisas statistik över dem som valdes in i valet 2010 (dvs. situationen efter valets sammanräknande), nuvarande ledamöter samt de ledamöter som har hoppat av.  All denna statistik är intressant, till exempel är det intressant att jämföra hur de som valdes in 2010 fördelar sig efter olika bakgrundsvariabler i förhållande till hur det ser ut för dem som nu sitter i fullmäktige (efter att vissa personer har hoppat av och andra ersatt). Det är även av intresse vilka det är som har hoppat av. Men många journalister vill framför allt rapportera hur stor andel av dem som valdes in 2010 som har hoppat av. De gör då misstaget att dela antalet som har hoppat av med antalet som valdes in, vilket är fel. Anledningen till att det blir fel är att det antal avhopp som redovisas är totalt, det vill säga även avhopp bland ersättare räknas med. Ett stort antal avhopp kan avse samma mandat som har tillsatts ett flertal tillfällen.

Att så är fallet kan vi se genom att till exempel studera Huddinge, där fick Drevvikenpartiet 3 mandat och de hade även 3 personer som valdes in 2010. Men antalet som har hoppat av är 4. Så om man räknar som vissa journalister har gjort skulle andelen avhopp bli över 100 procent. När man räknar på hela riket är det inte lika uppenbart att avhoppsandelar per parti är felaktiga. Men det cirkulerar med andra ord en hel del felaktiga uppgifter på grund av detta (för höga andelar). Hur ska man då göra om man vill ha dessa siffror? Tja, bäst är väl att kontakta Valmyndigheten för att få uppgifterna eller övertyga dem om att komplettera sin statistik med detta. SCB redovisar statistik över andelen av ursprungligt valda som har hoppat av, men den statistiken uppdateras inte lika ofta som Valmyndighetens statistik. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man tar fram statistik, i synnerhet om det är inom ett område man inte känner till.

Röstsammanhållning i riksdagen

Ibland när man arbetar med analyser får man fram en del resultat som inte passar in i det man skriver. Jag har tänkt lägga ut en del olika resultat av det slaget här i bloggen den närmaste tiden. Några sådana överblivna resultat kommer från en artikel om Sverigedemokraterna som jag har skrivit tillsammans med statsvetarna Gissur Erlingsson och Kåre Vernby och som jag får återkomma till i något senare inlägg.

Som en del i den artikeln har vi studerat partiernas röstsammanhållning i riksdagen, dvs. i vilken grad riksdagsledamöterna röstar på samma sätt inom respektive parti. Detta är ett forskningsområde som har fått större uppmärksamhet inom den amerikanska statsvetenskapen (se t.ex. studier av roll call data och ideal point estimation) än i den svenska, vilket inte är så konstigt då partierna har en mer central roll i den svenska politiken. Det finns dock svenska studier som är intressanta (exempelvis av professor Sören Holmberg) och kanske kommer det vid Linnéuniversitetet pågående forskningsprojektet kring riksdagens partigrupper att nå nya, intressanta resultat.

I vilket fall, det vanligaste sättet att mäta sammanhållning i röster är med hjälp av det så kallades Rices index. Namnet har inget med ris att göra, utan det är uppkallat efter upphovsmannen Stuart A Rice. I hans bok Quantitative methods in politics från 1928 beskriver han detta index. Det är väldigt enkelt: man tar den absoluta skillnaden mellan antalet ja- respektive nej-röster och delar den skillnaden med summan av ja- och nej-röster. Om sammanhållningen är minimal innebär det att  det är lika stort antal ja- och nej-röster, och det blir då noll i täljaren och indexet blir också noll. Om det endast finns ja-röster eller endast nej-röster, dvs. sammanhållningen är totalt, då blir det samma tal i täljare och nämnare och indexet blir följaktligen 1. Det kan även uttryckas mer elegant i en formel, där Y står för ja-röster och N för nej-röster.

En nackdel med Rices index när man ska studera Sveriges riksdag är att det är baserat på två utfall: ja eller nej. I riksdagen finns även möjligheten att avstå, vilket gör att de möjliga utfallen blir tre. Born och Nevison (1973) föreslår (utifrån Brams & O’Leary, 1970) något som kan beskrivas som ett kvadrerat Rices index och som kan hantera flera olika utfall. Personligen tycker jag att det indexet har en del egenskaper som inte är tilltalande. Men det finns även andra mått att överväga. I vår studie har jag valt att använda ”Agreement index” som lanserats av Hix, Noury och Roland (2005) vid studier av röstning Europaparlamentet. Det kan uttryckas enligt nedanstående formel, där Y står för ja-röster, N för nej-röster och A för dem som avstår att rösta. Man får då bortse dem som inte är närvarande. Då kvittningssystemet ibland används i riksdagen för att ledamöter inte ska tvingas rösta mot sin övertygelse kan man invända att sammanhållningen överskattas. Å andra sidan är det om inte omöjligt så i alla fall mycket svårt att veta i vilka fall kvittning används på det sättet.

Om man tänker sig 90 röstande och alla röstar ja, så blir indexet (90-0,5*(90-90))/90=1. Om rösterna fördelar sig 30, 30 och 30, så blir indexet ((30-0,5*(90-30))/90=0. Med andra ord varierar indexet 0 och 1, där 0 innebär maximal röstsplittring och 1 innebär maximal röstsammanhållning. Om man vill att indexet ska gå från 0 till 100 är det bara att multiplicera med 100. Man kan sedan räkna fram detta index för ett parti vid ett antal omröstningar och sedan ta fram medelvärdet av dessa index. Detta är precis vad vi gjort för samtliga riksdagspartier, men jag sparar resultaten till nästa blogginlägg.