Studier av avhopp från politiken

Min tanke är jag ska var lite mer aktiv här på bloggen under hösten och åtminstone försöka få ut ett inlägg varje vecka. Statsvetaren Gissur Erlingsson har lanserat en ny blogg (gissur.se), där han förutom intressanta inlägg även klagar på att jag inte uppdaterar oftare, men nu ska det alltså ske en viss bättring.

En nyhet från TT i dag (i vilken jag kommenterade siffrorna) behandlade avhopp från politiken. Jag tänkte att det med anledning av det kan vara värt att sammanfatta vad av intresse som finns att studera om man vill nå större kunskap kring politiska avhopp i Sverige. Om vi inleder med statistiken så är huvudkällan Valmyndigheten. De har på sin webbplats statistik över såväl aktuell mandatperiod som föregående mandatperiod. Statistiska centralbyrån (SCB) tar också fram statistik kring avhopp, vilken publiceras i form av tabeller på webbplatsen och i Statistikdatabasen. SCB:s statistik baseras på underlag från Valmyndigheten. Det finns dock några väsentliga skillnader mellan dessa två källor. För det första uppdaterar Valmyndigheten sin statistik kontinuerligt, medan SCB publicerar statistik avseende avslutade mandatperioder (det finns hos SCB planer på att publicera statistik även avseende pågående mandatperiod, men även om så sker kommer det inte att bli lika frekvent som hos Valmyndigheten). För det andra avser Valmyndighetens statistik samtliga avhopp inklusive avhopp bland ersättare. SCB har valt att redovisa avhopp bland dem som valdes in när mandatperioden inleddes. Detta gör att andelarna kan skilja sig åt, då baserna blir olika. För det tredje har SCB kompletterat materialet med olika registeruppgifter och redovisar avhopp efter fler bakgrundsvariabler. De två datakällorna kompletterar därmed varandra. Men det är viktigt att hålla dessa skillnader i minne när uppgifter jämförs.

När det gäller forskning kring avhopp finns ett antal publikationer som förtjänar att nämnas. Om man är intresserad av avhopp bland riksdagsledamöter finns boken Exit riksdagen skriven av Shirin Ahlbäck Öberg, Jörgen Hermansson och Lena Wängnerud från 2007. Förhållandena för riksdagsledamöter skiljer sig dock i ett flertal avseenden markant från hur det ser ut för lokalpolitikerna, inte minst ekonomiskt. Detta gör att om man är intresserad av avhopp från lokalpolitiken bör man i första hand söka upp andra publikationer. En förhållandevis tidig sådan är rapporten Kommunalpolitikerna: rekrytering, arbetsförhållanden och funktioner som Gunnar Wallin, Henry Bäck och Merrick Tabor skrev 1981. Om man vill ha en något senare källa är Peder Nielsens kapitlet På och av – om uppdragsvillighet, rekrytering och avhopp i den kommunala politiken som ingår i Att vara med på riktigt – demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU 2001:48) värd att läsa.

Även jag själv har skrivit en del om avhopp. Det gäller bland annat kapitel 9 i rapporten Förtroendevalda i kommuner och landsting 2007. Där presenteras en studie av vilka som väljer att hoppa av i förtid. En något mer djuplodande studie presenteras i rapporten Politikens villkor, som jag har skrivit tillsammans med Gissur Erlingsson. Studien baseras på en enkätstudie riktad till kommunpolitiker i Östergötland, både till dem som hoppat av och till dem som valt att sitta kvar i fullmäktige. Huvudresultaten från den studien finns även presenterade i en artikel i SCB:s tidskrift Välfärd. Vi utvecklade även resonemangen ytterligare i en artikel som publicerades i den internationella tidskriften Lex Localis (den finns tyvärr inte gratis tillgänglig på nätet än, men vi har rätt att lägga ut den elektroniskt ett år efter publicering, så jag ska försöka få ut den här på bloggen senare i år).

I sammanhanget är det även värt att nämna att SCB under hösten 2012 kommer, på uppdrag av regeringen, att genomföra en studie kring avhopp från lokalpolitiken. Resultaten kommer att publiceras i början av 2013.

Den som är intresserad av internationell forskning kring avhopp kan med fördel kolla referenslistan i den ovan nämnda rapporten Politikens villkor.

Boktips: Maphead

Efter en ovanligt lång och skön semester är jag tillbaka i Grottekvarnen, eller i alla fall åter i arbete. Under sommaren har jag läst en hel del böcker; i huvudsak skönlitteratur, såsom Don DeLillo, Knausgård, Max Berry med flera. Men även en del vetenskapliga och populärvetenskapliga böcker har jag hunnit med. I den senare kategorin kan jag rekommendera Thinking, Fast and Slow av Daniel Kahneman (även om jag inte gillar att det står ”Winner of the Nobel Prize” på omslaget – ja, jag är en av dem) och framför allt Ken Jennings Maphead. Ken är nog inte så känd i Sverige, men i USA är han känd som en av stormästarna i Jeopardy. Han var för övrigt en av de två personer som försvarade mänsklighetens färger i specialomgången av Jeopardy där människan stod mot maskinen. Den senare i form av IBM-datorn Watson (släkting till Deep Blue). Watson sopade banan med sina mänskliga motståndare. Den avslutande frågan i tävlingen avsåg Bram Stoker och alla deltagare svarade korrekt, men Ken Jennings skrev inte bara svaret utan lade även till inom parentes ”I for one welcome our new computer overlord”. En Simpsons-referens som visar den nördiga humor som Jennings besitter (den avslutande omgången av Jeopardy-matchen kan ses här) och som återkommer i boken Mapheads.

Visserligen fick Jennings se sig besegrad av Watson, men han besitter ändå enorma kunskaper inom en rad skilda områden, inte minst kring kartor och geografi. Boken Mapheads är späckad med intressanta fakta kring kartor, projektioner, kartors roll i historien, amerikaners bristande kartkunskaper och de fantastiska världar som kartor bokstavligen kan öppna. Allt presenterat på ett lättillgängligt och roligt sätt. Boken är även fylld med historier kring olika personer som har extrema intressen som rör kartor eller geografi. Det kan gälla personer som med en besatthet vill besöka udda vägkorsningar eller alla världens länder, eller personer låtit geocachandet nå sjukliga nivåer. Jennings berättar även om olika personer som i skilda skeenden spelat mer eller mindre betydelsefulla roller i kartans historia, som exempelvis ingenjören Harry Beck som år 1931 designade den fantastiska kartan över Londons tunnelbana. Becks inspiration var bilden av ett kretskort och därför skapade han en karta som inte var geografiskt korrekt, men väldigt illustrativ. Om du gillar kartor kommer du att älska boken och om du inte gillar kartor kommer du att göra det efter att ha läst boken. Eller som Matti Alkberg sjunger:

Säg det till mig, kolla på dig själv
vilken kartskalle, det blev utav dig 

Mer fotboll och statistik

I början av sommaren skrev jag några rader om fotboll och statistik. Då Premier League drar igång igen i helgen kan det vara värt att tips om dem och den fantastiska sajten English Premier League Index, som innehåller en massa spännande statistik för den som, på ett nördigt sätt, gillar engelsk fotboll och siffror. Särskilt rekommenderar jag artikeln om Liverpools förra säsong. Det verkar som om Liverpool satsat på krossbollar och inlägg, både vad gäller spelarinköp och taktik. Detta för att gynna Andy Carrolls styrka i luftrummet. Det verkar dock inte ha varit någon lyckad strategi. Kanske skulle de värva en bättre statistiker innan transferfönstret stänger?

Uppdatering: Manchester City släpper i dag data över deras spelare för fans och andra att analysera. För data kolla här. Läs mer i Guardian. Förhoppningsvis följer fler lag efter (framför allt Arsenal).

Presidentval 2012

Efter fotbolls-EM och OS återstår årets stora match: Obama vs Romney. Nyligen utsåg Romney Paul Ryan till sin kandidat till posten som vice president. Nedan har jag samlat några länkar till en del intressanta reaktioner:

Nate Silver på 538 klassificerade Ryan som den mest konservativa vice president-kandidaten genom tiderna. Ett påstående som kritiserats av Eric Schickler. Oavsett detta är det ingen tvekan om att Paul Ryan är långt ut på högerkanten i det republikanska partiet.  Harry Jenten på Guardian diskuterar effekterna av sådana nomineringar. Se även kommentarer kring detta av Nate Silver. Kontentan är dock att vi får vänta lite till innan vi kan avgöra effekten av att utse Paul Ryan. Jon Sides på The Monkey Cage skriver intressant om Paul Ryan vs andra tänkbara kandidater.

Och till sist, missa inte Jon Stewarts kommentar kring det hela (som vanligt med en rejäl nypa mediekritik).