En kvittrande opinion

Opinionsmätare har problem: det är allt svårare att få tag på urvalspersoner och de personer som man får tag på vägrar i allt högre grad att medverka vid intervju. Följden är ett allt större bortfall. Nu redovisas sällan bortfall och ingen som kommenterar opinionsmätningar verkar bekymra sig kring vilka personer det egentligen är som uttrycker den opinion som man drar långtgående slutsatser ifrån (får anledning att återkomma kring detta och det vilseledande begreppet ”representativt urval”).

Fast det är ändå kostsamt och tidsödande att samla in data kring den allmänna opinionen, i synnerhet när folk är motvilliga att ställa upp. Denna motvillighet är en aning paradoxal: samtidigt som det finns en tilltagande motvilja kring att medverka i opinionsmätningar delar allt fler fritt med sig av sina åsikter via olika social medier.  Det är inte konstigt att några har slagit ihop ett och ett och fått ihop mer eller mindre seriösa affärsidéer, ibland beväpnade med en hel arsenal floskler. Men det finns undantag, som Crimson Hexagon, ett företag som bland andra har statsvetarprofessorn Gary King som grundare. I en intressant artikel i ämnet i Wall Street Journal säger King att de vill fånga åsikterna hos de personer som uttrycker åsikter. Det är dock inte så enkelt som det kan låta. Det gäller att med automatiserad, datormässig behandling att fånga och förstå ironi, sarkasm och nya ord och förkortningar. Men om man lyckas är belöningen stor: man kan kan då till en billig penning mycket snabbt fånga åsikter. Frågan är bara vad det är för åsikter man fångar. Vissa, som företaget General Sentiment, har enligt samma artikel ambitionen att förutspå utfallet i både Republikanernas primärval och det kommande presidentvalet. King är mer tveksam till om sociala medier är lämpliga för det.

Helt klart har på senare år nya möjligheter för såväl opinionsmätning som forskning öppnats. Det gäller både tillgång till öppna data, men även, som i det här fallet, data som genereras av användare och som finns fritt tillgänglig att samla in och analysera. Eftersom Facebook är ett slutet system är möjligheterna att använda data där mindre, om man inte lyckas samarbeta med företaget, men data från Twitter kan enkelt samlas in. Självklart kommer det här att komma till Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid (om det inte redan finns?). Det öppnas spännande möjligheter, tyvärr kommer vi nog att få se avigsidorna också: skulle inte förvåna mig om Aftonbladet en vacker dag har opinionsmätningar baserade på twitter-kommentarer, men med en betryggande formulering om att de baseras på ”ett riksrepresentativt urval”.

Läs även The Numbers Guy bloggpost i ämnet. Och följ mina kvittrande åsikter: http://twitter.com/richardohrvall

Kartor och drakar

Det har varit lite tyst här på bloggen. Det betyder dock inte att jag har varit inaktiv, utan tvärtom har en hel del hänt och förhoppningsvis har jag möjlighet att berätta mer snart. Det har blivit drakens år och som ett nyårslöfte har jag tänkt prioritera hårdare, ge färre löften, fokusera mer på vissa saker och säga nej till andra. I linje med det kan jag inte lova att det blir mer bloggande, men det är i alla fall ambitionen.

Det är snart fyra veckor sedan DN publicerade en artikel om de politiska kartor som jag redan tidigare hade lagt ut här på bloggen. Jag har fått väldigt många kommentarer kring artikeln. De flesta har varit positiva – tack för det! Det är roligt att så många verkar uppskatta kartor som ett sätt att illustrera statistik. Några har dock framfört kritik.

En del har ifrågasatt valet av färger för de olika partierna (på Flashback finns en hel tråd med konspirationsteorier kring detta). Det är dock DN som har valt färger för partierna i deras artikel och jag vet inte hur de har resonerat. Här på bloggen har jag valt färger som ligger i linje med vad partierna själva använder. När det gäller Sverigedemokraterna är det dock lite svårare att välja färg: de använder själva blått och gult, men det finns redan två partier som använder blått och gult är en svår färg att använda i de här sammanhangen. Jag valde därför att använda orange istället (och gult blir därmed ett skalsteg).

Vissa kommentarer har att göra med att kartorna avser partiernas relativa stöd, det vill säga att även i ett valdistrikt där Kristdemokraterna är jämförelsevis starka och Socialdemokraterna jämförelsevis svaga kan Socialdemokraterna fortfarande vara det starkare av de två partierna. Detta då Socialdemokraterna totalt sett är mycket större än Kristdemokraterna. Att visa det relativa stödet är själva poängen med kartorna, men det är mycket möjligt att det kunde framgå än tydligare av artikeln. De flesta verkar dock ha förstått upplägget, och  här i bloggen tycker jag att tillvägagångssättet är utförligt förklarat.

Det som ingen, såvitt jag sett, ifrågasatt är valet av klassindelning. Andra indelningar skulle ge en delvis annan bild, men jag tycker att den valda indelningen har tydliga förtjänster. Jag har dock en ny uppsättning kartor på gång och de har av olika skäl en annan indelning.

Om ni själva vill kolla kartor över partiernas stöd i olika valdistrikt kan jag rekommendera att kolla in SCB:s interaktiva kartor över valen 2010. SCB anordnar även ett seminarium kring dessa kartor den 8 mars i Stockholm.